Vilken underbar möjlighet det är att få be! I bön kan jag nå vem som helst, vart som helst och det utan några begränsningar andra än de jag sätter upp själv! Det är inget magiskt trollspö men det är kraftfullare än ett kraftverk.
Det är det lättaste som finns att be för någon eller något... och det svåraste. Tack, Gud, att du berättade om lärjungarna som somnade när de skulle be! För där sitter jag med alla möjligheter att be och jag "somnar" alldeles för regelbundet. Men tydligen är jag skapt sådan; med inbyggd okoncentration. Men det gör inget! Bara jag återkommer och ber igen. Så jag ber många gånger. Många, många gånger.
Det är en förmån att få be för att det finns någon, eller bättre sagt, Någon, som lyssnar. Gud lyssnar. Gud lyssnar och svarar. Svaret kanske inte alltid ser ut som jag tror eller hoppas men ett svar finns där. Det finns där redan innan jag bett klart.
Det finns ingen begränsning i rummet. Jag når vart jag vill utan ansträngning eller förflyttning. Om någon är fängslad når min bön in i fängelset. Den går kanske inte att se med våra ögon men Den som betyder något går med bönen in i fängelset och gör sitt. Om jag åkte till fängelset skulle jag inte åstadkomma någonting alls för det är inte vad jag är bra på. Jag har till uppgift att be. Kanske någon annan har till uppgift att öppna dörren till fängelset och menar att det är att verkligen göra något. Då säger jag, det är bra att den som har fått den uppgiften utför den för det behövs, men jag har redan gått in i tretton fängelser till under tiden och förberett dörröppnandet och smörjt låsen liksom, för det är min uppgift. Så varför jämföra uppgifter?
Det största bönen och den första bönen är enkel. Om den innehåller mänskliga ord skulle den kanske säga Hej Gud! men det räcker med att vända sig till Gud och att med sitt inre sträcka sig mot Gud som är den som Är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar