Dagens ungdom och Gudstjänst

 Dagens ungdom är ett sådant där uttryck... Ni vet när det är dags att klaga eller något i den genren. Länge har kyrkan försökt göra gudstjänsten så häftigt som möjligt. Det får inte vara tråkigt. Show har en del sagt om dessa försök och ibland kanske det ligger något i det.

Men jag tror inte att dagens ungdom är lockad av det häftiga i en gudstjänst. Inte den här generationen. Den här generationen är generationen där Greta och Malala har stigit fram. Det är en generation som ofta har sett igenom det ytliga även om de lever i ett träsk av ytlighet så det är nog också avtrubbade. Men det är ju också därför som det inte finns mycket som lockar där. De har redan all ytlig, häftig, icke tråkig underhållning de kan ta in tiofalt.

Dagens ungdom vill ha något som är logiskt, som är rakryggat. De gillar inte det där manipulativa. De vill att ord och handling ska hänga ihop. Bra sagt är bra men bara om det också stämmer med verkligheten och även levs. De står på sig. De iakttar. De ser igenom. 

Bra!

Ska vi försöka bygga på det kanske... hur skulle det se ut! Hur blir vi alla mer sanna så att vi blir som Jesus och visar hur det ska vara istället för att bara tala om det.

Annars kan vi förvänta oss att de blir lika raka som Greta! Det här duger inte!

Ödmjukhet. Skulle det vara lösningen. Istället för att förklara segern och söka vinna så kan vi säga: Jag ser att Jesus gjorde så här och nu vill jag försöka också. Troligtvis kommer jag att misslyckas. Gå med mig så hjälper vi varandra att lära. Skulle det fungera? 

Beundran

Be - undran

undran - under

Undran, som är både fråga och förundran.

Undrar hur beundrar blev att nästan bara tänka på det som att se upp till någon. En gång var ordet beundran också samma sak som förundran. Vi har tappat den nyansen.

Den ende som verkligen förtjänar beundran, be-undran är den som, i alla fall i mig, ständigt skapar förundran. Som skapar vördnad och känslan av att stå inför något som är så mycket mer... Gud.

Du som beundrar - kanske är det bäst, mest, att beundra för att det är en person älskad av Gud inte för någon egenskap denne har (som denne har fått som gåva i sin tillkommelse) eller för något den gör. Vi ska uppskatta en människa för att den är den den är...som Gud gör, älska en människa för att den är den den är...som Gud gör.

Du som blir beundrad, kanske till och med som kändis - tillåt dig själv att slippa uppskatta beundran som bygger på vad du gör. Det kanske känns bra i stunden men det bara skapar ett behov av att hela tiden göra något som beundras för att få förbli där. Tillåt dig själv att få vara i ständig förundran över att Gud älskar dig istället. Då blir du fri.

Det är ett under!

Ett under jag ber om.

Beundran...

Med Lasaros en morgon i ett kapell

Solen skiner vackert nu och i morse kilade strålar in sig genom både ytterdörr och innerdörr till kapellet och bildade en smal stråle. 

När morgonens läsningar från bibeln på ambon (talarstol-läspulpet) började med Jer 31:1-9 så nådde den smala strålen precis fram till ikonen och belyste den vänstra delen med de tolv lärjungarna i grupp. (Bilden har beskurits litet så en stackars lärjunge syns inte men tro mig han var där.)

En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« 

När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« 

Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. 

När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.« 

Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!« 

Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.« 

 Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.« 

Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.« 

Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. 

Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.« 

Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«

När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. 

När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 

Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.« 

Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.« 

Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.« 

Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« 

Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.«

Strålen flyttade sig sakta fram över ikonen och belyste Jesus med Maria (Martas syster) vid sina fötter

Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: 

»Mästaren är här och kallar på dig.« 

När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. 

Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. 

När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: 

»Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.« 

 

När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« 

Jesus föll i gråt. 

Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« 

Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 

Sakta flyttar sig strålen fram över ikonen till Marta medan vi sjöng responsoriet som svar på GT-texten och under Evangeliet från Markus 12 - som delvis handlade om död och uppståndelse.

Jesus sade: »Ta bort stenen.« 

Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« 

Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« 

De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.«  

Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« 

Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«

Efter en kort tystnad så sjöng vi orden som Johannes döparens far Sakarias sjöng: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.” från Lukas 1. Och precis då nådde solen Lasarus på ikonen, en Lasaros som just uppväckts och stigit ut ur sin grav. »Gör honom fri och låt honom gå.« När vi sedan avslutat Sakarias lovsång så hade solstrålen passerat ikonen och vandrat vidare.

Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 

Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.« 

En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.« 

Passionstid – snart börjar det stora dramat.