Beundran

Be - undran

undran - under

Undran, som är både fråga och förundran.

Undrar hur beundrar blev att nästan bara tänka på det som att se upp till någon. En gång var ordet beundran också samma sak som förundran. Vi har tappat den nyansen.

Den ende som verkligen förtjänar beundran, be-undran är den som, i alla fall i mig, ständigt skapar förundran. Som skapar vördnad och känslan av att stå inför något som är så mycket mer... Gud.

Du som beundrar - kanske är det bäst, mest, att beundra för att det är en person älskad av Gud inte för någon egenskap denne har (som denne har fått som gåva i sin tillkommelse) eller för något den gör. Vi ska uppskatta en människa för att den är den den är...som Gud gör, älska en människa för att den är den den är...som Gud gör.

Du som blir beundrad, kanske till och med som kändis - tillåt dig själv att slippa uppskatta beundran som bygger på vad du gör. Det kanske känns bra i stunden men det bara skapar ett behov av att hela tiden göra något som beundras för att få förbli där. Tillåt dig själv att få vara i ständig förundran över att Gud älskar dig istället. Då blir du fri.

Det är ett under!

Ett under jag ber om.

Beundran...