Anpassa er inte efter denna världen,
utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar,
så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja:
det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.
Rom 12:2
Jag har haft ett par samtal på senaste tiden där någon nämnt att de i något sammanhang hjälpt till att, ska vi säga, avslöja felaktiga fakta och peka på korrekta, välgrundade fakta från pålitliga källor. Senare har dessa personer upptäckt att samma människor sprider samma eller liknande felaktiga fakta trots att de erkänt att fakta nog blivit fel förut.
Någon sa, troligtvis åtminstone något ironiskt, att denne frågade sig ifall det var.dumhet, kort minne, faktaresistens eller propagandapåverkan som inverkar mest: Ja, vad tror ni? Det låter som om det var ett spritt fenomen!
"Det är som om vi skulle leva i en ny "mörk medeltid" där det inte är vidskeplighet som människor hamnar i utan ett mitt-tyckande-är-fakta-oavsett-vad-fenomen, var och en i sin burk!" föreslog någon.
Besinningen verkar dessutom försvinna i samma takt som det här fenomenet får fäste. Dess frukt? Ser ut som någon av hatets släktingar, kanske föraktet? Och hos den som stöter på det... frestelse till förtvivlan eller någon av dess släktingar misströstan...? Ser ingen god frukt i det... men roten till hela denna växt verkar vara... lögnen... och som kristen ser jag då flera samband från tidernas begynnelse.(Läs t.ex. 1 Mos 3-4 om syndafallet och om Kain och Abel - lögner, halvlögner som hos framför allt Adam och Kain tar sig uttryck i förakt...hos Kain dödligt förakt.)
Att se på det som händer inuti. Vilken frukt ger det här inuti mig? Ja, är det tomhet och misströstan så är det kanske dags att inse att något är fel. (Oavsett om det är hos den som sprider lögner eller den som tar emot dessa, faktiskt.) Hur känns det nu? Hur kändes det innan? Vänta någon dag och tänk sedan efter; vad blev det av detta inom mig nu? Gagnar det här mig eller någon över huvud taget och framför allt gagnar det Guds rike?
Var hamnar jag i det här? Det verkar ju så nödvändigt. Är det verkligen nödvändigt? Finns det här något jag kan göra gott eller ont att stå emot. Om jag jag ska kämpa mot något gör jag då det så att det bär god frukt i mig och i min omgivning, eller? Tänker jag verkligen efter före? Tänker jag på ett sätt som behagar Gud? Är jag ärlig mot mig själv och mot Gud i mina svar eller är det känslorna som styr? Känslor är inte fel men de ska inte styra. Vi ska titta på våra känslor och bedöma varifrån de kommer och vartåt de leder.
Mer frågor än svar men jag kan inte svara åt någon, så mycket kan jag säga!
Hela texten från Rom 12
Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.
I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.
Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
