Mot något, inte från något.

Att vara munk är ett positivt val! Visst vänder en munk ryggen åt världen! Visst är det så att ett kloster är där för att stänga ute världen och inte stänga inne munkar och nunnor! Men, valet är ändå att gå mot något. Jag väljer  min en-samhet för att vinna Gudochjag-samhet där Gud får ta all möjlig plats och där jag kan träna mitt öra, min blick, ja, hela min varelse att vara gudstillvänd. Inte för att världen hindrar mig utan för att Gud drar mig hit till den här positionen.

Jag har kommit hit för att dö så att livet kan regera mig helt.

Nu har jag försökt säga det som inte går att sägas så ifall du tycker det är rent non-sens så har du förmodligen rätt. Men detta liv är på många sätt det mest meningsfyllda non-sens som finns!

Först kommer Gud...

Vart jag än går, vad jag än gör så är Gud först. Det finns ingenting som hinner kila in sig före... Gud var och är först. Solklar vinnare!
Först med vaddå?
Med att älska förstås!
Det går inte att hitta en vrå, andlig eller materiell som han inte redan fyllt med sin kärlek till dig och till mig. Tänk om hjärnan någon gång, något litet, kunde greppa det! Kunde jag det kanske jag kunde börja älska jag med... på riktigt... något litet...

Vi älskar därför att han först älskade oss. ( 1 Joh 4:19)