Epifania - Trettondedag Jul

Idag är det Epifania-Trettondedag Jul-Gudsuppenbarelsens dag. Stjärnan har visat oss vägen hit. Stjärnans dag –den vi haft uppe sedan början av Advent - och vi sjunger Gläns över sjö och strand.

 

Natten till den 25:e decenber firar vi att Gud blev en av oss i vårt stoft.

* Gud blev människa!. *

Gud valde att vara med oss, Emmanuel, i vår natur av materia och vistas i tid och rum.

Det är något av jord i det hela så som om skapelsen nu fullbordas genom att den, genom vilken vi är till, blir till. Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Gud går från himmel till jord.

 

Den 6:e januari firar vi, Epifania-Tretteondedagen, att vi får se att människan är Gud, helt och fullt Gud.

* Människan Jesus är Gud. *

Det är en Guduppenbarelse för oss.

Det är något av gudomlighet i det hela.

 

Vi ser det på vilka som besöker.

Natten till den 25:e, då vi går från det tomma mörkret i natten till ljuset, så kommmer det Änglar på besök som sjunger: Ära var Gud på jorden. Sedan kommer, som sig bör, de enklaste av de enkla, herdarna, på besök som de första, de som lever så nära skapelsen utan någon mänsklig ära, precis som Jesus. De har inget att ge förutom sin närvaro.

Himlen firar att Gud blivit människa.

 

Den 6:e januari besöker några representanter för de visaste och till synes finaste bland människor Jesusbarnet och visar att Gud uppenbarat sig för oss. De har med Guds hjälp, sett längre än bara till det jordiska. De sjunger ärans lov från människans perspektiv och ger mänskliga men kungliga gåvor.. Och ett av de himlaljusen som Gud skapade i tidens början, en stjärna, har visat dem vägen.

Människor besöker det lilla barnet Jesus därför att den människan är Gud.

 

I liturgin, vår möjlighet att leva Gudsuppenbarelsens historia genom gudstjänst om och om igen varje år, så är julnatten början på jultiden och Epifania, 6:e januari är jultidens slut. I alla fall så är det nästan jultidens slut eftersom Trettondedagen har åtta dagars efterfirning. Därför avslutas jutiden den 13:e januari – tjugondedag Knut ska julen ut - vår lilla minnesramsa.

 

Påsken inleds med att människan Jesus som tidigare dött uppstår. Att dö är något väldigt jordiskt mänskligt, att Gud dör är något omänskligt men Jesus uppstår igen från de döda som de förste bland människor, för att leva i evighet så att vi kan leva i evighet.

Vi firar uppståndelsen med att vi sjunger Halleluja.

Vi har fastat från Halleluja innan högtiden så att det ska klinga som om det vore nytt precis som vi innan julen fastat från Ära vare Gud så att änglarnas Ära… ska få klinga lika som om det vore nytt. Adventsfastan är fastan från Ära så att Gud kan bli människa och jord som vi.

 

Påskens fullbordan och uppenbarelse är att människan nu kan fyllas med Anden helt och fullt. Vi kan uppenbaras som gudomliga så mycket som det går här på jorden.

Människan får del av Gud genom att Guds Ande nu kan bo i oss. Jesus sänder Anden så att vi ännu mer kan vara som Jesus. Det är Pingsten, påsktidens avslutning, och den har ingen efterfirning. Vi kan ju inte ha efterfirning på den högtid och äs fullbordan av skapelsen.

Korsets mänskliga död: ”Det är fullbordat” är nu komplett i Uppståndelse och uppfyllning..

 

Vi, precis som Jesus, rör oss från Jul till Påsk – ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till…” (Apg 17:28)

Det är bara början. Idag, den 6:e januari-Epifania-får vi oss uppenbarat att Jesus är Kristus.