...böja oss över och ta någons händer...

Olika kyrkor/kyrkofamiljer har blivit som öar med mellanrum emellan.

Vi får inte öarna att växa ihop igen genom att hoppa över från en ö till en annan ö.

Vi får istället stå kvar på en ö och sedan böja oss, sträcka oss, över till nästa ö och ta någons händer för att överbrygga klyftorna.

Då blir vi mänskliga broar och fyller mellanrummen med de enda sanna byggstenarna; vi själva.