Girighet å sån't

Så här i snart-fastetider kommer gärna den här typen av ämne upp. Det är nog för att fasta ytterst handlar om att frigöra sig och inte om att förneka sig. Här kommer några funderingar.

Det finns en radda saker som så lätt kan bli bottenlösa som sjunkhål eller som ett svart hål där allt sugs in och inte ens ljuset verkar kunna ta sig loss.

Pengar och tillgångar fungerar på det viset. Eller det har hög risk att göra det.
Makt har samma typ av absorbtion.
Ära och upphöjelse, kändisskap - som det fungerar idag - bli beundrad

Sedan finns det också saker som:
Självförtroende

Det finns säkert många saker som skulle kunna hamna i den här genren.
Vad menar jag då?

Moder Basilea Schlink skrev i en av sina böcker, om den självvalda egendomslösheten och det som i klostersammanhan kallas fattigdom, att vi gärna fäster oss vid tingen. Hon påpekade också att detta fenomen är i princip jämlikt. Vare sig vi är rika eller fattiga, sett till penningen, så har vi saker vi fäster oss vid. Om vi äger mycket så finns det bara många saker att välja mellan och om vi är fattiga och inte äger mycket så kan vi fästa oss vid något som ett skosnöre. Sedan är det väl så att den som äger mycket tenderar börja samla och lägga på hög och även att vakta på sina ägodelar men det är nog mer kopplat till statusen att vara välbärgad, dvs äran som medföljer. Att bli beundrad.

När någon har litet så längtar denne kanske efter att kunna köpa en cykel, tänk så praktiskt det vore! Och så kul att kunna ta en cykeltur.

Den som redan har cykel sneglar mot bilen. Tänk att slippa trampa! och så praktiskt om jag skulle behöva transportera något. Jag kunde ju åka på semester i min bil till och med.

Alla känner väl till de som gillar bilar och som drömmer om den där snygga, starka, snabba och chromiga (?) sportbilen eller statusbilen, behöver jag säga mer.

Den som då är välbärgad och har ett stort garage med alla favoriter och en Rolls för de högtidliga händelserna i livet kanske bokstavligen börjar se mot månen, eller i varje fall rymden. Det finns också de som köper plats på rymdraket för att begravas i rymden t.ex.

Vad är poängen. Poängen är att oavsett var en befinner sig så går det alltid att skaffa mer. Det finns alltid något att drömma om som är ouppnåeligt, något som jag offrar och sparar för att få och det som i alla fall för mig känns vardagligt grått för jag tar det för givet även om det kanske finns de som har ännu mindre som drömmer om min vardag.

Det är alltså bottenlöst
Omättligt

Samma sak med makt.
Det finns alltid en position med litet mer makt att drömma om och sträva efter.

I dagens dokusåpa- och influenser-upphöjelsetrend så inser vem som helst att samma mekanismer gäller även här.

Dessa saker hör också ihop
Allt som är eftersträvansvärt av de anledningar jag nämnt ger en slags status som om det handlar om duktighet, om att lyckas eller vara lyckad.
Det beundrar många idag!

Kärleken till penningen, och på omvägar dessa andra fenomen benämner Bibeln med ett namn, som om det vore en person.
Mammon
Kanske personifieras det för att detta är Djävulens egna bojor av strävanden och längtor.
Och det är dessa som gjorde denne fallne ängel till lögnens fader. Lögnen och tvillingen manipulation (och andra typer av övergrepp) är nämligen en effektiv genväg till dessa dyrbara ting som egentligen bara är Mammons slavkedjor.


Så låt oss frigöra oss från dessa slavkedjor så mycket vi bara kan. Det är en sann fasta!

Men varför lade jag till självförtroende till den här listan?

Självförtroende försöker vi ju uppmuntra och bygga upp t.ex. hos våra barn.

Ja och nej.
Självförtroende som består i och byggs upp av att andra ska hålla med, ge tummen upp, uppskatta vad vi gör och är eller till och med tycka om oss mer eller bättre, brukar vi ofta tycka är bra. Vi behöver ju andra.
Men ett äkta självförtroende består i att jag vet att jag inte behöver ha alla andra att hålla med mig, jag behöver inte få tummen upp på något som jag gör för att det ska vara bra, jag behöver inte uppskattning för att känna att jag har ett värde. Och att många tycker om mig behöver inte betyda att jag har en djup givande relation med ens någon, det vill säga någon som älskar mig som jag är och som jag både känner och vågar vara mig själv med.

Hängde ni med där?
Ett äkta självförtroende byggs egentligen inte upp av att jag beröms för vad jag gör, hur jag ser ut eller hur bra jag lyckas, ett äkta självförtroende byggs upp genom att jag blir genuint älskad och accepterad oavsett om jag gör bra saker, ser bra ut eller lyckas i det jag tar mig för.

Om jag söker det falska självförtroendet så blir det bottenlöst för det går inte att någonsin dricka sig otörstig på uppskattning, beundran, bekräftelse på att jag gjort rätt och lyckats och så vidare.

Det är därför skådespelare i Hollywood (som ett exempel), vars karriärer oftast bygger på att de lyckas och blir beundrade, lätt tar till alkohol och droger. De släcker sitt bekräftelseberoende med droger. Hela tiden måste de duga i alla andras ögon annars är deras karriär över och även, som det känns för de som dragits ner i det här mest, livet självt. Många finner balans och har en grund inuti som hindrar dem från att brytas ner, men alla har inte den grunden och de mår väldigt dåligt.

Därför borde vi tänka mer på hur vi uppmuntrar. Barn har t.ex. en enorm drivkraft i att få bekräftelse för de är beroende av att ha någon som guidar dem genom livets alla mysterier och där måste vi vuxna vara med och berätta att det där var jättebra och du fixade det där jättebra. Låta barnet få känna att det kan och särskilt att det går alldeles utmärkt och har sin egen belöning att ibland få kämpa sig till en ny förmåga via en serie provanden av mer eller mindre lyckad natur.

Men självförtroendet, det äkta självförtroendet får barnet av att känna att det alltid duger oavsett förmåga och oavsett om det just nu är mitt i en serie misslyckanden med dess konsekvenser eller segrar.

Älska barnen så som Gud, den ursprungliga föräldern, älskar oss, sina barn. Vi är alla barn!